Christina Hansson Foto: Stig Hammarstedt

Att leva med Sjögrens syndrom

Christinas sjukdom har inte kommit och gått i skov utan snarare funnits med hela tiden. Vissa dagar är det sämre och andra är det bättre. Hon har också diabetes typ 2 sedan tio år tillbaka. Även om sjukdomen tagit på krafterna så tycker hon inte att det sociala livet har påverkats negativt.

Sedan några år tillbaka är hon med i en grupp med ett tiotal andra kvinnor som också har SLE eller Sjögrens syndrom.
– Vi träffas en gång i månaden och har pysseljunta eller går ut och äter tillsammans. Vi brukar börja med att gnälla av oss lite. Det blir en hel del prat om läkarbesök och mediciner. Det är skönt att prata med andra som har liknande besvär och att kunna dela med sig och diskutera nya rön eller vårdfrågor.

Fick först SLE och sedan Sjögrens syndrom

När Christina fick diagnosen Sjögrens syndrom för ett år sedan blev hon först lite snopen.
– Jag hade ju haft SLE i så många år och så kommer det en ny diagnos ovanpå allt. Men sen tänkte jag att det är ju vad det är, oberoende av vad som har varit. Så här i efterhand kan jag se att jag haft flera symtom på Sjögrens under flera år, bland annat muntorrhet.

Det började 1987 med att Christina fick högt blodtryck utan någon förklarlig anledning. Det följdes sedan av en konstant trötthet och intensiv värk som flyttade sig runt i kroppen. Värken förvärrades till den grad att Christina inte kunde jobba och 1989 fick hon diagnosen SLE.
– Till slut gjorde det ont bara någon nuddade vid mig. Jag jobbade på dagis vid den tiden men det blev ohållbart, det går ju inte att jobba med barn utan att ta i dem.

Trötthet och värk ledde till förtidspension

Christina bestämde sig för att i stället läsa in grundskolekompetensen för att kunna skola om sig, men värken och tröttheten blev bara värre. I början av 90-talet blev hon beviljad förtidspension. Det kom som en lättnad för hela familjen.
– Min son hade flyttat hemifrån, men min dotter var bara elva år och jag hade haft svårt att orka med både arbetet och bestyren kring henne. Just den känslan av begränsning var jobbig i början men det har blivit bättre med tiden. Dels kan jag ta dagen mer som den kommer eftersom barnen är stora och sedan har min smärttröskel höjts med åren, jag har lärt mig att stå ut.

Nya mediciner hjälper

Den nya diagnosen förde också med sig en del bra saker. Bland annat fick Christina nya mediciner. Förutom inflammationshämmande och smärtstillande preparat äter Christina nu också metotrexat. Först blev hon lite fundersam när hennes läkare sa att det var ett cellgift. Men det har gått fint och hon mår bra på medicinen.
– När man blir bättre påverkar det ju psyket också och man känner sig starkare och mer hoppfull inför framtiden. Egentligen har jag ju inte tid att vara sjuk, jag har så mycket att göra. Se mina barnbarn växa upp till exempel. De är så härliga, riktiga personligheter alla fyra. Tyvärr bor de på fastlandet så jag träffar dem inte riktigt så ofta som jag skulle vilja.

Favoritsysselsättningen är auktioner

Christina har också ett starkt stöd i sin man, Lars. Han hade tidigare en gård med betodling och grisar.
– Trots att det var mycket jobb bad han mig aldrig om hjälp med något annat än att mata grisarna någon gång ibland. Efter alla år tillsammans behöver jag inte säga att jag har en dålig dag, han ser det på mig.
Nu har Lars gått i pension så Christina och han har fått mer tid till sitt stora gemensamma intresse som är att åka på aktioner.
– Av tio söndagar är vi nog på aktion åtta. Här på Gotland är det som tur är gott om dem.
När Christina vill ta det lite lugnare löser hon gärna korsord eller ser på TV, helst skidskytte eller faktaprogram om medicin.

Pensionärsgymnastik istället för bassäng

Tidigare gick Christina på bassängträning men hon tyckte inte att det hjälpte henne så mycket, bland annat för att bassängen var för kall. Hon försöker också ta promenader men eftersom hon har mycket ont under fötterna är det svårt att gå längre sträckor. För att hålla i gång kroppen går Christina istället på pensionärsgymnastik en gång i veckan. Hon är då chaufför och åker runt och hämtar upp ett antal damer och som samåker med henne. Innan gymnastiken fikar de alltid tillsammans.
– De flesta av damerna är äldre än jag och många är änkor. Man får perspektiv på tillvaron när de pratar om hur det är att bli äldre och att mista sin partner. Då brukar jag tänka att jag ändå har det ganska bra. Dagarna blir ju vad man gör dem till.

Namn: Christina Hansson.
Född: 1945.
Familj: Man, två vuxna barn och fyra barnbarn.
Sjukdom: Diagnosen systemisk lupus erythematosus (SLE) 1989
och Sjögrens syndrom 2010.
Arbete: Barnskötare på förskola fram till 1990.
Fritidsintressen: Sy, lösa korsord och gå på auktioner.
Bor: I Roma på Gotland.

Läs om Sjögrens syndrom

Läs om SLE 

1 Kommentarer
  • 3 år sedan Permalänk

    Skönt att läsa om Sjögrens syndrom känns som jag är själv om den sjukdomen ... Fick reda på min diagnos för ca ett år sen ...

50 000 starka skäl att bli medlem

Har du, eller någon du känner, reumatism? I så fall ska du absolut bli medlem i Reumatikerförbundet. Våra medlemmar berättar varför.

Bli medlem!

Ge en gåva som ger hopp

Varje bidrag, litet som stort, är lika välkommet. Och du kan vara säker på att pengarna gör nytta. Läs mer eller välj belopp eller valfri summa.